Våra händers verk (värk)
En linvarp: Frön som såtts, grott, växt, ryckts och sedan repats, rötats, bråkats, skäktats, häcklats, spunnits. Omsorgsfullt räknade trådar. Bortglömd. Lämnad. Där finner jag den.
Arbetar med mina händer: tvättar, kardar, spinner ull. Trådar att väva samman med linet.
Väver in mig i en historia. Skapar ett narrativ med egna symboler från dem som gått före – de som var tvungna att hugga av sina rötter och lämna.
Jag skapar ur omsorg. För våra händers verk. Värk.
Nyt vuosisadat lepäävät harteilla sen.
/
Våra händers verk (värk) har varit ett undersökande av arbete, arv och tid.
Installationen består av en huvudväv av lin och ull. Det har handlat om att låta en bortglömd linvarp från Finland få bli till en färdig väv. Jag har i dialog med den linvarpen skapat en egen varp av ull, som jag själv spunnit och växtfärgat. Sedan har jag vävt samman dessa i en dubbelväv: en sida lin och en sida ull, vilka möts i mönstren jag plockat in. Resten av installationen består av linvarpen som blev kvar.
Det har för mig handlat om att knyta an till ett immateriellt arv och att skapa en känsla av tillhörighet. Jag har länge känt mig rotlös, arvslös. Genom att plocka in mönster ur anmödrars vävar har jag kunnat skapa en koppling mellan generationer. Vi måste minnas deras händers verk.
Det har varit en undersökning av tid.
Min tid, som jag valt att lägga på ullen och vävningen, men också dåtid. Det är en hyllning till kvinnohänders omsorg som lagts på maskor, stygn och noga fållade dukar. Jag väver för att minnas dem som inte kunde kalla sig konstnärer. De som bara var ”mödrar”; som födde barn som blev mödrar och fäder, som sedan födde barn som blev vi.
