Väderlek
Ofrivillig ensamhet är en folkhälsofråga. Det har bevisats vara hälsoskadligt och kan bidra till ökad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Psykologen Anna Bennich har ägnat stor del av sin praktik åt just ensamhet. I sitt sommarprat (Sommar i P1, 2020) nämner hon att det finns omkring en halv till en miljon svenskar som uppges känna sig ensamma, att ca 13% av befolkningen säger sig sakna en nära vän och över 300 000 svenskar är socialt isolerade – och detta redan innan pandemin.
I mitt examensarbete har jag ställt mig frågan – vad kan en som enskild individ göra för att motverka ensamhet i samhället? Anna Bennich hyllar det vi ibland lite nonchalant kallar för små-, kall- eller hissprat. Så varför inte helt enkelt prata om vädret? Vi behöver bli bättre på att möta varandra, och till det behövs bra platser att mötas på. De platser som vi kan mötas på ute i samhället kallas för sociala infrastrukturer, och i boken Palaces for the people beskriver sociologen Eric Klinenberg hur värnandet av dessa platser bidrar till ökad jämställdhet och minskad polarisering (Klinenberg, 2018).
Med utgångspunkt ur ensamhet som ett folkhälsoproblem och vikten kring sociala infrastrukturer har jag formgivit en mötesplats vars koncept är tänkt som ett komplement i befintliga parker eller grönområden runt om i Göteborg. Mötesplatsen utgörs av två ledord: lek som framkallar glädje och väder som ur ett nytt perspektiv skapar ett samtalsämne. Leken förmedlas i form av gungor och mötesplatsens karuselliknande form. Den rumsliga upplevelsen på platsen utgörs av det befintliga vädret, och i just Göteborg regnar det ofta och mycket.
Från valfri gunga kan besökaren i vajande takt uppleva väder ur ett nytt perspektiv, och kanske småprata om upplevelsen med den som gungar bredvid. Det skulle bevisligen ha en positiv effekt om vi engagerade oss mer. De flesta av oss har ju någon egen erfarenhet av ensamhet.
