Orangeriet
This text is only available in Swedish
Syfte
Att skriva ett romanmanus.
Metod
Böcker jag läst:
Hiroshima min älskade av Marguerite duras
Samlade verk av Lydia Sandgren
En välbesökt hemsida:
Ett bra forum:
Atvforum.se
Ett youtubeklipp:
Drycker:
Brandy
Kaffe
Earl Grey cream
Vin
Sittställningar:
Trästol
Soffa
Säng
Fåtölj med fotpall
Metallstol
Skrivplatser:
Utomhus på innergården
I lägenheten
På tåget
I en lada ombyggd till lägenhet
Utanför ladan i solen
I en villa
Göteborg
Sörmland
Ljud:
Relaxing music for dogs
Popmusik
Hundskall
Tystnad
Fågelkvitter
Snack
Vad har jag jobbat med?
Magisk realism
Att jobba med olika röster – Bo pratar inte poesi t.ex
Rum och dialog – fokus/utmaning
Föräldraskap/ att ta ansvar som barn
Hälsa som norm
Till vem?
Den lillgamla tonåringen
den nyfikna vuxna
Vad har inte funkat?
Hundskall
När folk pratar med mig
Fel musik till en viss stämning
Självkänslan
Fokusera på dialog och miljö samtidigt
Tvivel
Skrivandets ensamhet
Att plugga 200%
När katten sover på tangentbordet
Vad har funkat?
Research på internet
Zoom
Att vara i skogen
Kaspers tips: skriv som om du hade en redaktör
Elviras öppna dörr i chattrummet
Tystnad
Scrivener
Att ha deadlines
David som korrläsare
Resultat
Se romanmanus
Diskussion
Orangeriet är en roman som handlar om femton år gamla Uno, som precis förlorat sin mamma i en bilolycka. Hans pappa, Bo, har förlorat förmågan att gå och tillsammans ska de försöka återvända till livet, eller snarare hitta ett nytt sätt att leva på. Vanja, 20 år gammal anställs som personlig assistent och stormar in med slarvig attityd och ljuger om Asienresor för att dölja det tunga ansvaret och lojaliteten hon har gentemot sin mamma Aino. Alla fyra karaktärer hanterar sorg, ohälsa och förlust på olika sätt. Längst ut på ena kanten finns Aino som försvinner in i galenskapen, blir inlagd på psyk och har ständigt Vanja i tankarna. Vanja som förtränger sig själv genom att fullkomligt ge sig hän åt att hjälpa andra. Bo som flyr det jobbiga i nuet genom att drömma sig tillbaka till en förskönad svunnen tid. Och så Uno, som trevar mellan sorg, identitet, vänner och att vilja vidga sina horisonter.
@matildeimani
https://matildeimani.journoportfolio.com
matilde.villegasbengtsson@gmail.com
