Födelsedagen
Födelsedagen kan läsas som en metafor för skapelse, kraften i viljan att övervinna hinder, ett ögonblick av insikt, självkännedom, sårbarhet samt det faktiska smärtsamma inträdet i världens hårda verklighet.
Jag använder min konst som ett medel för att få tillgång till mitt undermedvetna, för att ta reda på vad som är mina mest trängande känslor.
Erfarenheten av många olösta och återkommande konflikter på skolan under kandidatutbildningen på HDK-Valand inspirerade mig till att göra en serie fiktiva scener. Dessa scener kretsar kring komplexa karaktärer som är i fara eller har skarpa villkor i sina liv. Jag förtydligar deras villkor med attribut som ofta har symbolvärden, som hopp och förväntan i fjärilspastan, ursprung och förankring i ankaret, destruktivitet i ciggen, försvar eller överlevnad i pistoler, en bruten kedja som symbol för frigörelse och bönor runt den nyfödda eller pånyttfödda som hänvisar till det amerikanska uttrycket ”spilled my beans” som betyder att man har utelämnat sig. Psykologiska inbäddade teman behandlar maktkamper, övergivenhet från föräldrar, hot, mobbning, inkapslad smärta, hämnd, överlevnadsstrategier, självkärlek, frigörelse och hopp.
Mina huvudpersoner var initialt Vincent van Gogh och Annie Oakley. Två förebilder som båda vågade vara annorlunda och förvandlade dåliga förutsättningar och lidande till storslagna saker.
Skapandet av Födelsedagen var en lustfylld befrielseprocess, ett sätt att stärka min egenart och försöka skaka av mig begränsande förväntningar.
